Hajattackerna vid USS Indianapolis – Filippinska havet, juli 1945

Den 30 juli 1945 inträffade en av de mest tragiska händelserna i amerikansk marin historia när kryssaren USS Indianapolis sänktes av en japansk ubåt i Filippinska havet. Av de 1 195 besättningsmännen överlevde endast 316. Många av de som överlevde den initiala sänkningen dog under de följande dagarna till följd av exponering, uttorkning och hajattacker. Denna händelse anses vara den dödligaste hajattacken i historien.

Bakgrund och uppdrag

USS Indianapolis hade just slutfört ett hemligt uppdrag att leverera komponenter till den första atombomben till ön Tinian i Stilla havet. Efter leveransen var fartyget på väg mot Leyte i Filippinerna för att förbereda sig för en eventuell invasion av Japan. På grund av uppdragets hemliga natur seglade fartyget utan eskort.

Sänkningen

Klockan 00:15 den 30 juli träffades fartyget av två torpeder från den japanska ubåten I-58. Den första torpeden träffade fören och den andra mittskepps, vilket orsakade omfattande explosioner och bränder. Fartyget sjönk inom 12 minuter. Cirka 300 män omkom omedelbart, medan ungefär 900 överlevde och hamnade i det öppna havet med begränsad tillgång till livbåtar och förnödenheter.

Överlevnadskampen

De överlevande stod inför extrema förhållanden: brist på mat och vatten, exponering för solen på dagen och kyla på natten. Många drabbades av hallucinationer och desperation, vilket ledde till att vissa drack havsvatten, vilket förvärrade deras tillstånd. Dessutom var de konstant hotade av hajattacker, främst från oceaniska vittippade hajar och tigerhajar.

Hajattackerna

Hajarna drogs till platsen av ljudet från explosionerna och blodet i vattnet. Initialt attackerade de de döda, men snart började de även attackera de levande. Överlevande rapporterade att hajarna ofta riktade in sig på de som var isolerade eller sårade. Det uppskattas att mellan 50 och 150 män dog till följd av hajattacker under de fyra dagar de var strandsatta.

Räddningen

Den 2 augusti upptäckte ett patrullflygplan av en slump de överlevande. Ett räddningsuppdrag inleddes omedelbart, och totalt 316 män räddades. Många av de räddade var svårt skadade och led av uttorkning, solbränna och hajbett.

Efterspel och rättsliga följder

Fartygets kapten, Charles B. McVay III, överlevde och ställdes inför krigsrätt för att ha "utsatt sitt fartyg för fara" genom att inte zigzagga, en manöver som ansågs minska risken för ubåtsattacker. Han dömdes trots att många ansåg att han inte var ansvarig för sänkningen. McVay begick självmord 1968. År 2000 blev han postumt frikänd efter en kampanj ledd av en skolpojke och överlevande från fartyget.

Arvet efter USS Indianapolis

Händelsen har blivit en symbol för mod, offer och de faror som sjömän kan möta. Den har skildrats i filmer, böcker och dokumentärer, inklusive en minnesvärd scen i filmen "Jaws". År 2017 upptäcktes vraket av USS Indianapolis på 5 500 meters djup i Filippinska havet, vilket gav en viss avslutning för de överlevande och deras familjer.

Sammanfattning

Tragedin med USS Indianapolis är en påminnelse om krigets brutalitet och de extrema förhållanden som sjömän kan utsättas för. Den kombinerade effekten av sänkningen, de efterföljande hajattackerna och bristen på snabb räddning gör detta till en av de mest tragiska och lärorika händelserna i marinens historia.

Datakällor och tillförlitlighet

Informationen baseras på internationella källor såsom Global Shark Attack File (GSAF) och International Shark Attack Database, i kombination med nyhetsrapporter, myndighetsdata och forskningspublikationer. Vi uppdaterar sidan regelbundet om ny information blir tillgänglig.